Det måste vara perfekt! Så har jag länge haft en föreställning om att det måste vara. Tyvärr har den mer hämmat än ordnat kreativ utveckling. I alla fall när det handlar om att göra saker åt andra. Jag menar, det är otroligt frustrerande när tanken inte ger stöd åt det som handen gör, och det är ju extra viktigt när det ska iväg nånstans och andra ska se vad jag knåpat ihop. Som den här affischen för årets första socionomfest. Den lyckades jag göra för att det var kul. Nöjdast är jag med att känna mig nöjd. Inte fastna i detaljer. Inte tänka att nån annan kunde ha gjort det bättre. bara tänka att det här gick ju bra. Att hålla ribban på den nivån ska jag försöka med resten av hösten också.

Annonser